Nils Ericson

Nils Ericson (1802–1870) är nog mest känd som järnvägsbyggare. Han ledde anläggandet av de fösta stambanorna. Men själv såg han sig främst som vattenbyggare och var länge mycket skeptisk till järnvägar.

Det har sagts om det svenska järnvägsnätet att det tycks vara konstruerat av en person med ”panisk skräck för vattenleder och städer”. Längs kusterna och de stora sjöarna fanns fungerande ångbåtstrafik som Ericson inte ville att järnvägarna skulle konkurrera med.

Nils Ericson startade sin bana vid bygget av Göta kanal. År 1830 blev han mekanikus (överingenjör/direktör) vid Trollhätte slussverk. Han ledde utbyggnaden av slussleden i Trollhättan och kom även att ansvara för kanaler och slussar i bland annat Säffle och Karlstad. I Stockholm anlade han 1850 en ny sluss vid Söderström och två torrdockor på Beckholmen. Han avslutade sin karriär med att, tillsammans med sonen Werner, leda byggandet av Dalslands kanal.

Ericson var en lysande projekterare, organisatör och arbetsledare som oftast lyckades genomföra sina projekt på kortare tid och till lägre kostnader än vad som ursprungligen beräknats.