Förhistorisk tid

I begynnelsen var Mälaren och Hjälmaren delar av Östersjön. För 4 000 år sedan hade Hjälmaren avsnörts från havet och bildat en egen sjö. Men Mälaren skulle förbli en havsvik under ytterligare ett par tusen år.

Under förhistorisk tid fanns många möjligheter att ta sig in i Mälaren. Där Stockholm nu ligger fanns flera farleder mellan öar och holmar. Vid Södertälje gick en sjöväg in i Mälaren fram till 600-talet då uppgrundningen gjorde att man måste rulla båtarna eller lasta om godset.

Till Uppsala gick en vik av Mälaren och genom Långhundradalen gick en farled från Uppsala med två förgreningar mot Östersjön. Farleden mot Norrtälje blev ofarbar runt Kristi födelse medan den mot Österåker bestod ännu under vikingatiden. 

I Mälaren har internationell handel bedrivits i över 1 500 år. På Helgö fanns en hantverks- och handelsplats med vida internationella kontakter 400–800 e.Kr. En indisk Buddhaskulptur, troligen från 500-talet, har återfunnits vid arkeologiska utgrävningar på ön.

Första gången som de skandinaviska folken i större utsträckning satte sin prägel på europeisk politik och ekonomi var under vikingatiden, alltså perioden 800-1050. En viktig handelsplats var Birka.

Vikingarna var skickliga skeppsbyggare. De byggde två typer av skepp, dels det smala och snabba krigsskeppet, dels handelsfartyget (knarren) som var kortare, djupare och bredare. Vikingarna lärde sig navigera efter stjärnornas läge, fåglarnas flykt och molnens rörelser.

Vikingarnas framgångar som handelsmän berodde också på den politiska instabiliteten i södra Europa som ledde till sammanbrott för handeln i Medelhavet. Handelsvägarna försköts norrut och Östersjön blev en viktig länk mellan österland och västerland. Vikingarna hade kontakter med de stora handelsområdena i östra respektive västra Medelhavsområdet, det bysantinska riket och det islamiska väldet. De grundade handelsstationer som sedan växer ut till städer som Kiev och Novgorod.