När Kungen mötte Kraken

Svenne började i hamnen 1929. Han var i högsta grad auktoritär hamnarbetare. Ingen i hamnen sa gärna emot honom eller föreslog något utan att det först var sanktionerat av honom.

Han stod över alla. Han var större än basar och arbetschefer. Men det dröjde ändå länge innan han fick öknamnet Kungen. Han var stor och stark, men ibland kunde även styrkan få smäll på fingrarna.

En gång blev man ropad till en massalastning i Stadsgården. Det var en sån där isvinter, när det var stopp i Norrlandshamnarna och en del norrlänningar hade kommit ner för att hjälpa till. Svenne hamnade vid tillsättningen i rummet plus bland annat en obekant och ganska spensligt byggd gubbe.

Svenne tittar nedlåtande på den okände ”kraken”, skakar på huvudet. "Det här går ju inte. Han måste bytas ut mot någon av landgubbarna."

Så blir det emellertid inte. Men när jobbet kommer i gång nere i lastrummet, får man uppleva något, som får både Svenne och de andra kraftkarlarna att tappa hakan och bara stå där och gapa. "Kraken", som tydligen är norrlänning, hälsar först artigt på respektive massabal och sen promenerar de tillsammans och till synes lätt och ledigt in under däck och ut i sidan. En efter en för han 230-kilospaketen på plats genom att med små handledsrörelser förflytta tyngdpunkten inne i dem i önskad riktning. Det tycks som om balarna själva begriper att de ska undvika springor och ojämnheter. Går aldrig egna vägar, och när de slutligen faller på plats, nästan suckar de av tacksamhet över att ha haft ett sånt trevligt och hänsynsfullt sällskap.

"Det var som helvete!" var det enda Svenne fick ur sig.

/berättad av Bengt Örsell