Trollet och Roosen

Trollet såg ut som ett troll, därav artistnamnet. Det var väl mest näsan. Vid det här tillfället var han luckbas på en Johnsonbåt.

Lennart Johnsson var förman och Roos af Hjelmsäter var arbetschef. Fartyget hade bråttom liksom alla fartyg men kanske speciellt gällde detta Johnsingar.   Det rådde ett otäckt busväder, kyligt, småregnigt just på gränsen till att man kunde hålla arbetet i gång. Hamnarbetarna hade fått ut regnrockar, men nu på eftermiddagen hade regnet letat sig ner innanför kragen och de för korta rockarna släppte av vattnet just ovanför knäna och blötte byxben och innanför varande kroppsdel. Obehagligt minst sagt.

Samma problem upplevde Roos af Hjelmsäter som hade högsta ansvaret för lastningen. Han for upp och ner för landgången, runt på båten, ner på kajen igen. Hur skulle det gå med pappret, pappersmassan, LM-lådorna och Asea-lådorna, Alfa Laval-lådorna och stålet i ettans lastrum i småregnet?

Det var många gäng ute. Än var det kranstopp i det ena gänget, än i det andra. Där kom inte godset fram i tid. Hur var det med järnvägsvagnarna? Han hade inte fått papprena på ambassadgodset, var fanns dom? Han hade massor med bekymmer och det syntes på honom. Han var en man med humör. Han blev ilsknare och rödare i ansiktet allt eftersom dagen led. En krevad, en explosion kunde väntas när som helst. Fartyget måste iväg i tid för att vara i Helsingfors nästa morgon klockan sju, för att sedan vara tid i nästa hamn, ja för att vara i tid överallt.

En som inte alls såg ledsen ut var Trollet som var luckbas i trean. Han och Roos af Hjelmsäter var inga vänner. Tvärtom. Många duster hade de haft sinsemellan. Trollet iakttog Roosen varje gång han gick förbi. Ju surare och ilsknare och mer lidande denne såg ut, och värre blev det hela tiden – det mesta gick ju snett – desto nöjdare och gladare verkade Trollet. Roosens humör var på botten och han såg fruktansvärd ut.

Nu var det dags att sätta in dödsstöten ansåg Trollet. När Roosen kommer och ställer sig vid sidan om för att inspektera jobbet i Trollets lucka vänder sig denne mot Roosen med ett strålande ansikte och hälsar med ett glatt, ”Hej på dig du, ditt jävla solsken!”

Roosen försvinner i lä för att inga människor ska komma till skada vid en eventuell explosion. Trollet hade fått en härlig hämnd för gångna stunder.

/berättad av Bengt Örsell