Vilhelm Moberg
Hämtat ur Sömnlös, 1937:
”Men längs Skeppsbrokajen nedanför hans fötter reser sig lyftkranarna som jättefåglar från de stora djurvidundrens tid på jorden. De är långhalsade fåglar med väldiga järnkrokar till näbbar. Dessa järnnäbbar dinglar nu lediga och tomma, men de står med sina halsar sträckta och spanar efter rov i fjärran. Fåglarna spejar utåt havet. Därifrån kommer lasten, som de ska bära i sina näbbar - föda, kläder, njutningsmedel, allt ska de bärga in åt stadens människor. Lyftkranarna vid kajen står där i beredskapsvakt, medan majmorgonen öppnar sin dörr och släpper ut ljuset över staden. Spiror glimrar, hustak glänser. Det är en ljus morgon.”