Vilhelm Moberg

Hämtat ur Sömnlös, 1937:

”Men längs Skeppsbrokajen nedanför hans fötter reser sig lyftkranarna som jättefåglar från de stora djurvidundrens tid på jorden. De är långhalsade fåglar med väldiga järn­krokar till näbbar. Dessa järnnäbbar dinglar nu lediga och tomma, men de står med sina halsar sträckta och spanar efter rov i fjärran. Fåglarna spejar utåt havet.   Därifrån kommer lasten, som de ska bära i sina näbbar - föda, kläder, njutningsmedel, allt ska de bärga in åt stadens människor. Lyftkranarna vid kajen står där i beredskaps­vakt, medan majmorgonen öppnar sin dörr och släpper ut ljuset över staden. Spiror glim­rar, hustak glänser. Det är en ljus morgon.”