Axel Johnson

Johnsonsfären har sitt ursprung i den handelsrörelse som Axel Johnson (1844–1910) startade i Stockholm 1873. Året därpå började han importera kol och koks via Värtahamnen, bland annat till gasverket i Klara. Företaget kom att uppföra ett upplag med ett stort sorteringsverk för kol och koks här.

Axel Johnson startade rederiet Nordstjernan (Johnsonlinjen) 1890 och blev därmed pionjär inom linjesjöfarten. År 1904 öppnades La Plata-linjen till Argentina, den första transoceana ångfartygslinjen på Stockholm. Sedan tillkom linjer till många andra hamnar världen över. Nordstjernan kom att bli ett av de rederier som flitigast anlitade Frihamnen, bland annat genom att importera kolonialvaror samt exportera massa, papper, järnprodukter och maskiner. Den 21 april 1960 lossades fem så kallade Johnsingar i Frihamnen samtidigt.

Axel Johnsons son, generalkonsul Axel Ax:son Johnson (1876–1958), blev den förste svenske redaren som 1912 beställde dieseldrivna fartyg. År 1922 hade han sålt alla ångfartyg. Generalkonsul Johnson var ledamot av hamnstyrelsen, frihamnskommittén, frihamnsnämnden och Stockholms Frihamns AB. Han var även en av personerna bakom Svenska Lufttrafik AB som byggde de första anläggningarna i Louddens flyghamn. Efter generalkonsulns död övertogs huvudmannaskapet för Johnsongruppen av sonen, bergsingenjör Axel Ax:son Johnson (1910–1988), som bland annat var tidig med att starta trafik med containerfartyg 1968.

Johnsonlinjen importerade sydfrukter, vilket ledde till ett engagemang i frukt- och grönsaksbranschen. Nordstjernan köpte 1963 Göteborgsföretaget Sandén som bland annat hade en bananagentur. Sandén slogs 1972 ihop med det Salénägda Banan-Kompaniet till J.S. Saba, där Nordstjernan och Saléns ägde hälften var. Johnsongruppen blev helägare till företaget 1988 men sålde sitt ägande till Dole i två omgångar 1998 och 2005.

Nordstjernan förvärvade under 1970-talet successivt aktierna i Rederi AB Svea (Sveabolaget) som hade fått ekonomiska problem. Bergsingenjörens bror Bo Ax:son Johnson (1917–1997) var vd/styrelseordförande i Nordstjernan 1979–1991. Rederiverksamheten lades in i ett särskilt bolag 1981, Johnson Line, dit även Sveabolagets verksamhet fördes. Johnson Line ägde 50 procent i Silja Line.

I slutet av 1988 flyttade Johnson Line sitt huvudkontor från Nordstjernans byggnad vid Stureplan till ett nybyggt kontor vid Värtabassängens södra kaj. Men Johnsons engagemang inom sjöfarten var nu på upphällningen. Från mitten av 1980-talet avvecklades all sjöfartsverksamhet utom färjetrafiken. Johnsons sista egna linjefartyg var containerfartyget Rosa Blanca, byggt 1985, som bland annat fraktade en stor del av Sveriges kaffe från Sydamerika. Slutpunkten för linjetrafiken sattes 1991. Johnsons sjöfartsengagemang fortsatte till åren kring millennieskiftet då aktierna i Silja Line successivt såldes till Bermudaregistrerade Sea Containers.