Stieg Trenter

Hämtat ur Lysande landning, 1946:

”Medan han med barsk röst gav order till en mekaniker, slog jag mig ner på en upp och nervänd låda och såg ut över Lindarängsviken. Vid första anblicken stod det klart att detta måste vara ett idealiskt läge för en flyghamn. Genom ett smalt gatt flöt Lilla Värtans oljiga vatten in mot hangaren och bredde ut sig i den nästan cirkelrunda viken. En nordisk lagun, tänkte jag. Sländorna blixtrade omkring där borta i de blekgula vassruggarna över vilka vitnade algrenar spretade fram ur den mörka barrskogen som kantade östra stranden. Bortom grantopparna skymtade något grönbrunt och skugglikt, som från flyghamnen tedde sig som överdelarna av väldiga kulisser. Det var de skyddsfärgade cisternerna vid Oljehamnen.

Jag såg ut över den blanka viken. Västra stranden bjöd på ett helt annat sceneri. Likt skelett av förhistoriska jätteödlor rörde sig lyftkranarna borta vid Frihamnen av och åter över magasin och fartygsdäck.”

Hämtat ur Färjkarlen, 1961:

”Himmel vad det blåste därute! Skummet fräste som drakryggar på babordsru­torna, och vindarna tog ny sats. Hon snappade upp konturerna av Kastellholmen som hade växt sig till en rövarborg på styrbordssidan. Föröver vaggade Slusskaru­sellen in i synfältet som en nebulosa, dragen av Katarinahissens kantrade Karla­vagn.”