Stadsgårdshamnen

Under medeltiden låg de så kallade själabodarna vid Stadsgården där sälspäck kokades till tran. De förlades hit på grund av den obehagliga lukten.

Stadens skeppsgård är omnämnd vid Stadsgården på 1400-talet. Skeppsgården var varv och uppläggningsplats för stadens fartyg. Hamnverksamhet har bedrivits här sedan 1500-talet. Här fanns hamnmagasin, tjärbränneri och hamn för notfiskare.

Genom freden i Stolbova 1617 fick ryssar rätt att bedriva handel i Stockholm. Ryska köpmän vistades här under juni till oktober. De handlade bland annat med päls, lin, vax, talg och hampa. Rysshandeln ägde från början rum på Skeppsbron med flyttades 1638 till Stadsgården intill nuvarande Stadsmuseet. Ryssgården byggdes 1641 med bodar, våghus, allt omgivet av ett högt plank.

När järnvågen flyttade till Slussen 1662 blev Stadsgården en viktig exporthamn, kallad Östra Jernbron. Stadsgårdshamnen var alltför trång och omodern för att klara den växande ångfartygstrafiken. 

Hamnen byggdes ut 1875–1915 genom att berg sprängdes bort, vattendjupet ökades, kajen förstärktes, kranar och magasin uppfördes. Stadens första ångkran togs i drift här 1883.

År 1870 drogs järnvägsspår hit från stambanan. En rangerbangård anlades nära Slussen med spår till Skeppsbron och Söder Mälarstrand. Stadsgårdshamnen blev stadens stora styckegodskaj för den europeiska trafiken.

Stadsgårdshissen (Sofiahissen) drevs 1907–1971. Den uppfördes av färgfabrikanten E.W. Djurling för att underlätta hamnarbetarnas promenader mellan arbete och bostad. Efter att hissen stängts blev hissbyggnaden uppe vid Katarinavägen ateljé för Carl Anton Axelsson.

Vid den nu utfyllda Tegelviken låg Tjärhovet, stadens uppsamlingsplats för tjära. När det hade flyttats till Beckholmen etablerades stadens varv här 1687. Det kallades allmänt Södra Varvet eller Stora Varvet.

Södra Varvet hade en storhetstid under William Lindbergs tid som verkstads- och varvschef 1844-1877. Lindberg hade innan han blev varvschef anlagt en verkstad i anslutning till varvet, som snart kom att bli ett större företag är själva varvet. Han kom sedan att överta varvet och den sammanslagna rörelsen fick namnet W. Lindbergs Varvs- och Verkstads AB. Varvet byggde många klassiska skärgårds- och Mälarångare under Lindbergs tid.

När hamnverksamheten successivt växte kunde varvet inte ligga kvar här. Verksamheten vid Södra Varvet upphörde 1930. Kvar finns varvskontor/skeppsbyggmästarbostad (arkitekt Johan Eberhard Carlberg 1748).

Masthamnen är ett namn från 1700-talet på hamnen öster om Tegelviken. År 1927 började Tegelviken fyllas ut och 1932 köpte staden stranden vid Fåfängan vilket möjliggjorde en anslutning mellan Stadsgårdshamnen och Masthamnen. En modern styckegodshamn med en skog av kranar stod färdig i Masthamnen 1952. Läs citat av Per Anders Fogelström

Hamnverksamheten vid Stadsgården kom allt mer i konflikt med den växande biltrafiken mot Nacka. Ett förslag väcktes om att bygga en dubbeldäckad hamn med bilar på övre planet och insprängda lagerutrymmen i berget. Ett annat förslag var att uppföra höga byggnader mot bergväggen för att lösa problemet med nedfallande stenar på grund av sprickbildning i berget. Av alla dessa planer detta blev intet. I stället upphörde styckegodshanteringen i Stadsgårdshamnen på 1970-talet och i Masthamnen på 1980-talet.

Vid Stadsgården finns i dag färje- och kryssningstrafik. Vikingterminalen i Masthamnen öppnades 1973. Här ligger även större kryssningsfartyg under sommarhalvåret. Birka Line drev trafik från Stadsgårdsterminalen åren 1971-2020.

Magasin och andra hamnbyggnader

Flera stora byggnader uppfördes i den moderniserade hamnen. Närmast Slussen byggdes 1873 ett stort magasin med sju våningsplan, kallat ”Maggan”. Öster om detta uppfördes 1889 Lilla tullhuset. Det blev med tiden otillräckligt, varför Stora tullhuset byggdes åren 1906-1910. Arkitekten var Ferdinand Boberg som även har ritat exempelvis huvudpostkontoret på Vasagatan och NK:s varuhus på Hamngatan. Alla dessa byggnader är uppförda i Bobergs berömda jugendstil.

Stora tullhuset inrymde kontor i den del som hade fyra våningar samt varuhallar och utlämningshallar i en del med två eller tre våningar västerut. Efter ett par år upptäcktes problem med läckande platta tak. Dessutom behövdes fler lokaler. Därför byggdes den lägre delen på 1912-1914 så att den fick tre våningar med snedtak. Även kontorsdelens översta våning breddades åt väster för att inrymma undervisningslokaler för Tullverket. Kring 1930 skedde en ytterligare tillbyggnad på huset.

Alla gamla byggnader utom Stora tullhuset revs i början av 1970-talet när den stora trafikleden anlades.

Förtullningen i Stora tullhuset upphörde 1975. Men Tullverket hade kvar byggnaden som skola och arkiv till 1990-talet. Byggnaden användes även för att förse färjorna i hamnen med förbrukningsmateriel, mat och dryck.

Det fanns många idéer till framtida användning av Stora tullhuset, bland annat hotell, Nobelmuseum och Abba-museum. Våren 2010 invigdes i stället ett fotomuseum i byggnaden.

Bild: Masthamnen sedd från Fåfängan 8 oktober 1947. Fotograf: Okänd, bilden är hämtad från Hamnstyrelsen.