Slussen
Slussombyggnaden. Kaj mellan gamla och nya slussen vid Saltsjön. Gjutning av undervattensbetong i de fem kasunerna den 7/3-15/3 1934.
Under medeltiden grävdes två kanaler genom näset mellan Stadsholmen och Åsön: Kvarnströmmen i norr, där det bland annat låg kvarnar och slakterier, samt Lilleström i söder, där fartyg kunde varpas (dras) mellan Saltsjön och Mälaren. Vattendrivna kvarnar fanns kvar till 1840-talet. Här fanns också fiskehamn med fiskförsäljning fram till 1930-talet.
Stadens järnvåg låg 1662–1865 i den gamla försvarsanläggningens vallgrav.
På 1400-talet blev Söderström den normala genomfartsleden där farkoster varpades uppför strömmen. Här har det funnits fyra generationer slussar:
- Drottning Kristinas sluss i Lilleström, 1642. Byggdes av hitkallade holländare.
- Christopher Polhems sluss i Lilleström, 1755.
- Nils Ericsons sluss i Kvarnrännan, 1850.
- Karl Johanslussen (uppkallade efter kungen som står staty här) mellan de äldre slusslägena, 1935.
Hammarbyleden, öppnad 1926, möjliggjorde en trafiklösning utan öppningsbara broar vid Slussen. En funktionalistisk trafikapparat, ritad av Tage William-Olsson och Gösta Lundborg, byggdes som länkade samma vägar från sex håll. Samtidigt gavs utrymme för Saltsjöbanan (som nu drogs fram till Slussen), spårväg och sluss.
Här låg länge centrum för Stockholms stuveriverksamhet. Kolingsborg (även kallad Borgen) uppfördes 1954 (arkitekt Artur von Schmalensee) där det bland annat fanns utropssal för stuveriarbetarna.
Transportbolagets bogserbåtar låg här fram till 1985 då de flyttade till Frihamnen.