Konsten i Värtaterminalen

Matthias van Arkel konstverk

Med sin placering, genomtänkta arkitektur och sitt specifika ändamål utgör Värtahamnens nya terminalbyggnad en ovanligt sammansatt och spännande plats för konst.

När Värtahamnen byggdes om avsattes en procent av projektbudgeten till konst. Stockholms Hamnar gav därför Stockholm konst i uppdrag att gestalta byggnaden konstnärligt. Fyra konstnärer - Matthias van Arkel, Pia Törnell, Hans Rosenström och Lisa Gerdin - bjöds in att sätta sin konstnärliga prägel på Värtaterminalen, under ledning av Frida Cornell, curator och konstnärlig projektledare på Stockholm konst.

Konsten i Värtaterminalen utnämndes till Årets projekt på 2016 års Enprocentsgala. Läs mer

Läs också mer i broschyren Konsten i Värtahamnen (pdf)

Matthias van Arkel - Cut Open Strip Painting

Se bild ovan. I den stora avgångshallen, terminalens naturliga centrum, ser man Matthias van Arkels stora tvådelade målning Cut Open Strip Painting. Den utgörs av 129 sammansatta plattor, 54x58 cm stora, av infärgat silikon. Det är platinasilikongummi som valsas, skärs ut i remsor och sedan flätas samman till en målning. Verket skapar en fysisk förnimmelse karaktäristisk för konstnärens sätt att arbeta. Cut Open Strip Painting med sina virvlande grönblå färger som hämtade ur havet utgör den naturliga blickpunkten i avgångshallen och skapar en föränderlighet och ett djup som hela tiden skiftar beroende på var man befinner sig.

Lisa Gerdin - Port

Hamnplan med sin täta trafik av bussar och bilar, omgärdad av enorma färjor och passagerargångar i luften, är en extra viktig plats för en konstnärlig gestaltning. Många passagerare möter terminalen och påbörjar sin resa just här. Lisa Gerdins stora skulpturgrupp Port är placerad på två platser, dels vid den stora entrén till terminalområdet, dels i änden av busspiren. Här är storleken viktig, verkets olika mått är hämtade från en standardcontainer (6,06 x2, 44 x2,59 m), de containrar som befolkar alla hamnar och skapar flyktiga siluetter. På busspiren står nio stora portar, lika höga som en container är lång, med utskurna öppningar sammanfogade till en labyrintisk formation. Den bildar rum att röra sig i, rum med nio olika utblickar – mot hav och mot stad. Vid entrén står dörrbladen på rad, med samma höjd som en container. Skulpturgruppens längd motsvarar en 40 fots container och länkar vidare till den stora skulpturen längre ut på hamnplan.

Materialet, cortenstål, är från början svart, men rostar under två år och får snabbt en ny, rå yta med en varmt orangebrun färg.

Port kan ses som symbol för ett hus, ett hem, något man är på väg till eller ifrån. Med sina nio öppningar och dörrblad verkar det vilja säga att det finns många riktningar att välja mellan – finn din egen väg. Verket är synligt såväl inifrån terminalbyggnaden och uppifrån dess terrass som från de ankommande och avgående färjorna. Det blir det första och det sista man möter på sin resa.

Lisa Gerdins stora konstverk på hamnplan

 

Pia Törnell - A tone of water

På väggen utmed den nordöstra fasaden, där de ankommande resenärerna passerar på väg ut, har Pia Törnell placerat sju olika keramiska moduler i återkommande grupperingar; hel- och halvcirklar, avlånga och mjuka former om vartannat. Den rytmiska indelningen förstärks av färgfält som löper som en våg över väggen i dova grågröna nyanser, noga framtagna av konstnären, från ljust till mörkt och sedan ljust igen. Kompositionerna i A tone of water är poetiska och lekfulla, och formerna kan associeras till krusningar på vatten, vågor, fiskfjäll eller propellrar. Modulerna är blankglaserade för att kontrastera mot väggfältens matta färger. Just spelet mellan ljust och mörkt, matt och blankt utgör gestaltningens speciella dynamik.

Pia Törnells keramiska konstverk

 

Hans Rosenström - 2066

Uppe på terrassen, bland strandråg och sedum, ligger fem stora granitblock från Bohuslän. Det är Hans Rosenströms gestaltning 2066. Konstnären har tagit fasta på terminalens historia och framtid. År 2016, när Värtaterminalen invigdes, var det exakt 50 år sedan den gamla terminalen uppfördes. 50 år framåt i tiden är det år 2066, en relativt nära framtid, men ändå en tid vi inte kan veta något om. Konstnären har valt att fundera på vad en plats som denna kan betyda i framtiden. Han har bjudit in personer i Östersjöregionen som sysslar med forskning och utveckling att sia om vad som kan komma att ske inom just deras yrkesområde 50 år framåt i tiden.

Deras berättelser kan man ta del av genom att lägga sig ner på de varma stenarna och lyssna. En gömd mikrofon i stenen förmedlar ljudet direkt in i vårt medvetande. Mitt i det stora hamnområdet uppstår ett plötsligt lugn, som på en sommarklippa bland vassen, med den stora himlen ovanför. Röster på svenska och engelska leder oss in i utopiska, fantasifulla och ibland drömmande tankar och idéer. Verket blir på samma gång en framtidsvision som – med tidens gång – en tydlig tidsmarkör för hur vi tänkte 2016.

Hans Rosenströms konstverk ljudstenar på terassen