Minnen från Frihamnen

Kurt Lilja framför det lilla röda huset i Frihamnen dit familjen flyttade 1960

Kurt Lilja är född och uppvuxen i Frihamnen där han även arbetat under praktiskt taget hela sitt yrkesliv. Följ med honom på en resa genom åren och ta del av hans personliga minnen av området och hur utvecklingen har sett ut.

1944

Kurt Liljas pappa Gustav har jobbat flera år på sjön, men bestämmer sig nu för att kliva i land och börja arbeta som biträdande maskinmästare i Frihamnen. Sonen Kurt föds två år senare, 1946, och då har familjen hunnit få sin första tjänstebostad i hamnen, mittemot kaj 3 vid Banankompaniet. Allt som allt fanns det på den här tiden tre tjänstebostäder i Frihamnen varav två var i ett litet rött hus vid dåvarande Fordbyggnaden.

1950

Kurts första minnen från Frihamnen sträcker sig tillbaka till tidigt 1950-tal. Han kommer speciellt ihåg de stora och lite skrämmande ångloken.

– Vi bodde precis vid järnvägsspåren och tågen passerade strax utanför vårt fönster när de skulle ut till fartygen. Mamma uppskattade inte trafiken. Speciellt inte när hon hade hängt ut ren tvätt på tork som ångloken smutsade ner med ånga och rök.

1952

Frihamnen har alltid varit en importhamn av konsumtionsvaror till Stockholmsregionen. Länge fick hamnarbetarna bära eller dra allt gods mellan fartyg, kajer och magasin i hamnen. Arbetet var både tungt och smutsigt. Någonting som revolutionerade verksamheten var när den första gaffeltrucken kom till Frihamnen 1952. Det var samma år som hamnarbetarna fick tillgång till dusch och matstuga.

– Jag minns när några av hamnarbetarna hade jobbat en hel dag med att lossa argentinska saltade hudar och skulle åka hem med bussen. De luktade så illa att andra passagerare var tvungna att kliva av. Efter en sådan lossning hade det förstås varit skönt att kunna ta en dusch.

Kurt Lilja går vid den här tiden i Gärdesskolan uppe på Östermalm. Ofta tajmar han in Banankompaniets transportbilar vid tullen och liftar med någon av dem till skolan.

– Många av mina kamrater tyckte att det var spännande att få följa med mig hem efter skolan. Likaså mina kusiner som ofta kom på besök. Hamnen var som en liten stad i staden och onekligen en annorlunda plats att växa upp på. Här var det alltid liv och rörelse med både spännande människor och miljöer.

1960

Kurt och hans familj flyttar nu till det lilla röda huset som i dag heter Liljas hus och är uppkallat efter hans pappa. Vägen som leder fram till huset heter Liljas gata.

– Det klart att det kändes lite speciellt när man valde att döpa både vägen och huset efter min far.

Samma år jobbar Kurt sin första dag i hamnen som ”sommarbarn” på en magasinsexpedition. Det ena jobbet leder till det andra och inte sällan får han rycka in och jobba efter skolan eller på helgerna.

1967

Under åren 1962–1967 uppförs Magasin 6 som är Frihamnens största magasin med frys-, kyl- och varmlager. Första lasten som lagras här är 94 000 lådor apelsiner. Magasinet blir snabbt omodernt på grund av containertrafikens genombrott.

– Jag tyckte att verksamheten i tullpackhusen var mest spännande. Här satt tulltjänstemän uppradade bakom en disk och öppnade lådor med allt från kameror till konservburkar.

Under andra hälften av 1960-talet kommer allt fler containrar till Frihamnen. Successivt försvinner styckegodshanteringen från kajerna och färre människor behövs för att lasta, lossa och lagra varor. Den ursprungliga verksamheten i magasinen lämnar plats för annan verksamhet som flyttar in. Kurt, som har studerat vidare och tagit en pol mag i ekonomi på Stockholms universitet, börjar nu jobba med försäkringsärenden i hamnen.

1974

En förändring av tullproceduren innebär att importörer nu får ta hem sina varor innan de förtullats. Frihamnarnas möjlighet att erbjuda lagring av oförtullat gods blir därmed inte något unikt.

1984

Bland allt ovanligt gods som anlänt till Frihamnen är det elefanten Shiva som först dyker upp i Kurts minne.

– Jag fick ett samtal från Masthamnen om att de hade en elefant där som anlänt från Finland och behövde hållas skild från andra djur i väntan på veterinärbesiktning och vidare transport till Skansen. Hela hamnorganisationen ställde upp och en förman ordnade ett utrymme i Frihamnen där elefanten fick vara. Dessvärre slet den sig och var så aggressiv att den gav sig på en husvagn innan man fick tag på den. När jag var yngre fick vi även ta emot ett par zebror som var på väg till Furuviksparken.

1995

I och med Sveriges medlemskap i EU minskade frihamnarnas fördel av att kunna erbjuda tullfri lagring ytterligare. Tulltekniskt är Frihamnen därför avvecklad men namnet på hamndelen lever kvar. EU-anslutningen innebär att en stor del av trafiken till Stockholm kommer från ett gemensamt frihandelsområde. Staketet som hägnade in Frihamnen finns dock fortfarande kvar på vissa platser.

2011

Efter många trogna år i Stockholms Hamnars tjänst går Kurt i pension.

2019

I dag, åtta år senare, har han långt ifrån släppt taget om hamnen. Dels bor han uppe på Gärdet och kan hålla ett vakande öga över platsen där han vuxit upp och tillbringat nästan hela sitt yrkesliv. Han är också ordförande i Stockholms Hamnars veteranklubb och håller i historiska vandringar. Och vem passar väl bättre för just det uppdraget än Kurt som utifrån sina egna erfarenheter verkligen kan väcka liv i platsen som nu fyller 100 år.

Läs mer om Frihamnens historia på stockholmshamnar.se/historia