En levande hamn – både då och nu

Stadsgårdshamnen vid sekelskiftet sedd västerut. Till vänster ligger en magasinsbyggnad.

Stadsgårdshamnen är den del av Stadsgården som ligger mellan Slussen i väster och Tegelviksplan i öster. Namnet gård syftar på skeppsgård som är den äldre svenska benämningen på ett område för hamn- och varvsverksamhet.

Stadsgården och Skeppsbron är Stockholms äldsta hamnar. År 1662, när järnhanteringen och Stockholms järnvåg flyttade från Järntorget i Gamla stan till Slussen, blev Stadsgården en viktig exporthamn kallad Östra Jernbron. Den utvidgades successivt åt öster åren 1875–1915 genom att berg sprängdes bort, vattendjupet ökades, kajen förstärktes och kranar och magasin uppfördes.

Utfyllningarna av kajen kom att ersätta den gamla träkajen med en kaj av granitklädd betong, som låg tolv meter utanför den gamla. Samtidigt muddrades området utanför kajen.

År 1870 drogs järnvägsspår hit från stambanan. En rangerbangård anlades nära Slussen med spår till Skeppsbron och Söder Mälarstrand. Stadsgårdshamnen blev stadens stora styckegodskaj för den europeiska trafiken. År 1883 togs stadens första ångkran i drift här.

I mitten av 1900-talet kom hamnverksamheten vid Stadsgården allt mer i konflikt med den växande biltrafiken mot Nacka. Styckegodshanteringen upphörde på 1970-talet och istället utvecklades Stadsgården och Masthamnen till en av Stockholms största hamndelar med omfattande roro- och färjetrafik till Finland och reguljära kryssningar till Åland. Under sommaren är det här många av de internationella kryssningsfartygen lägger till.

”Hamnen var ett mörkt valv mot ett ljust stråk. Över dem som arbetade där reste sig berget brant och svart och eländiga trätrappor klättrade mot ljuset.”

Skildring av Stadsgårdshamnen från romanen Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström.

Mer hamnhistoria hittar du på stockholmshamnar.se/historia (extern länk)

Foto: T. Uddén. Stadsgårdshamnen vid sekelskiftet sedd västerut. Till vänster ligger en magasinsbyggnad.