På skräpjakt i Nordens Venedig

Rolf Nilsson plockar skräp vid Norr Mälarstrand

Varje vardag åker Sven Eriksson och Rolf Nilsson ut med båten Catolga för att rensa Stockholms vattenlinjer och strandremsor från skräp. Ibland fiskar de upp kanotister och tar hand om rådjur också.

06.30

Långholmen. En fin men frisk morgon. Här ligger Catolga, en tio meters metallbåt från sent 1980-tal. När Rolf ”Roffe” Nilsson anländer är Sven ”Svenne” Eriksson redan ombord och har slagit på motorvärmaren. De ger sig av i maklig fart från hamnen. Marschfarten under arbetsdagen är cirka fem knop.

– Vi är ju ständigt på spaning efter skräp så det vore kontraproduktivt att åka snabbare för då skulle vi missa mycket, säger Sven Eriksson, som är Catolgas kapten.

07.15

”Ta det lugnt nu Roffe!” Catolga har nått Norr Mälarstrand där det alltid samlas mycket skräp mellan klippor och stenar. Solen är på väg upp men det är fortfarande kyligt och de blöta klipporna är förrädiskt hala. Sven iakttar hur Roffe klättrar omkring med sin meterlånga griptång för att komma åt plastpåsar, snabbmatskartonger och snusdosor.

08.30

De närmar sig Riddarholmen. Roffe kommer in i hytten och gör i ordning kaffe. Tidigare jobbade han som plåtslagare. Sjöman blev han för ett år sedan.

– Jag har alltid gillat sjön men aldrig jobbat på båt förut och kunde inte särskilt mycket när jag började. Första veckan övade jag knopar hemma på balkongen, säger Rolf Nilsson med ett leende.

För tre veckor sedan, i samband med Catolgas vårpremiär, blev han arbetskamrat med Sven.

– Det funkar bra. Vi har ett gemensamt intresse i hästkrafter. Han gillar motorcyklar och jag gillar trav, säger Rolf.

10.00

Sven styr in mot några vita plastpåsar vid Årstaviken. När vi närmar oss stranden är vattendjupet bara en knapp meter. Eftersom Catolga drivs av speciella jetmotorer för båt kan hon ta sig fram även på mycket grunt vatten och har helt andra manövermöjligheter än propellerdrivna båtar.

– Man kan svänga i stort sett åt vilket håll som helst och det var inte helt lätt i början, säger Sven.

11.00

De tar en sväng förbi Skeppsholmen. Sven berättar att deras uppdrag främst är att hålla innerstadskajerna rena. Men även Djurgårdskanalen och Hässelby ingår. Genom en gps-sändare har uppdragsgivaren Stockholms Hamnar koll på vilka rutter de tar och vilka platser de passerar. Dessutom är många privatpersoner med och ”övervakar” deras arbete.

– Stockholmarna är vana vid att det är rent och fint runt kajer och stränder. Folk ringer så fort de ser en plastpåse ligga och flyta i vattnet. Så vi har höga krav på oss. Men man känner också att folk sätter stort värde på det vi gör, säger Sven.

Under sina första tre veckor tillsammans har Sven och Rolf redan varit med om flera extra minnesvärda saker. Ute på däck berättar Rolf om chokladasken de fick som tack för att de fiskade upp en plånbok vid Slussen. Och så var det den äldre herren som hade vält med sin kanot som de fick bogsera in till land. Och så rådjuret.

– Ett rådjur hade förirrat sig till Danvikstull och kunde inte ta sig därifrån. Jag gick i land och fångade in det med lasso och tog ombord det på båten. Jag satt här på däck med djuret i famnen för att lugna ner stackarn. Sen släppte vi det på Djurgården, berättar Rolf.

13.00

En bit utanför Evert Taubes trappa på Riddarholmen upptäcker de en mindre stock som ligger och flyter farligt nog nästan osynlig för passerande båtar. De använder Catolgas kran för att få upp den.

15.00

Tillbaka på Långholmen. De lyfter iland dagens skörd av skräp. På tre veckor har de fått ihop 14 kubikmeter. Av dagens arbetsdag återstår bara att göra rent båten.

– Man är ganska slut nu. Sjön suger, säger Sven.