Gamla hus med ljus framtid

Exteriören på Stora Tullhuset på Stadsgården

Ett bortglömt tullhus, ett 243-årigt trevåningshus och ett robust magasin i tegel. Vi besöker tre byggnader med fascinerande historia som alla fått nya användningsområden.

Vi har stämt träff med Mats Wickman som är författare med Stockholms historia som specialitet, utanför Stora Tullhuset, alltså den byggnad på Stadsgårdskajen som de flesta numera kallar för Fotografiska. Stadsgården var länge den viktigaste styckegodshamnen för import- och exportgods i Stockholm. Därför var också Stadsgården en logisk hemvist för stadens stora tullhus. Mats Wickman tycker om den här platsen.

– För mig ger stadens äldre miljöer en känsla av att få möta gamla tiders stockholmare och en byggnad som Stora Tullhuset har en fantastisk historia att berätta om livet här för 100 år sen. Jag ser framför mig hur fartyg lägger till. Jag kan höra ropen från dem som tar emot varorna, säger Mats Wickman.

Stora Tullhuset, som ritades av arkitekten Ferdinand Boberg och uppfördes mellan 1906 och 1910, är en av de äldre byggnader med stark karaktär som Stockholms Hamnar förvaltar. För fastighetschefen Karin Brofelth och hennes medarbetare för historian med sig ett speciellt ansvar.

– Vi måste hitta lämpliga hyresgäster och verkligen ta hand om våra gamla hus. Det blir inte bra att bara räkna kvadratmeter och tänka kommersiellt, säger Karin Brofelth.

En byggnad i ingenmansland

I dag är Stora Tullhuset en självklar del av Stockholms innerstad tack vare den mycket framgångsrika etableringen av museet Fotografiska. Men bara för en liten tid sedan såg situationen helt annorlunda ut. Godshanteringen vid Stadsgården började avvecklas på 1970-talet i samband med att den stora trafikleden mellan Nacka och Slussen byggdes. Då revs också övriga hus och magasin som fanns här. Stora Tullhuset blev kvar som lager och festlokal men kom mestadels att stå tomt. 2006 konstaterades att byggnaden var mycket sliten och i stort behov av renovering.

– Jag minns hur dystert det var att se det här vackra huset stå och förfalla samtidigt som den här delen av Stadsgården hade blivit ett slags ingenmansland, säger Mats Wickman.

Stora Tullhusets lager 1914

Stockholms Hamnar och Stockholms stad beslutade att göra en storsatsning för att ge tillbaka huset dess lyster. Målet var att byggnaden skulle få en publik användning och på så sätt bli tillgängligt både för stockholmare och för turister.

Från början var tanken att Stora Tullhuset skulle bli ABBA-museum, men när de planerna skrinlades (för att senare bli verklighet på Djurgården) kom så småningom bröderna Jan och Per Bromans idé om ett fotografiskt museum in i bilden. 2008 påbörjades en omfattande renovering.

– Vi var fast beslutna att renovera med respekt för husets ursprungliga användningsområde. Vi ville att det skulle gå att härleda vilken typ av verksamhet som pågått här tidigare. Men vi var också tvungna att anpassa huset till en modern verksamhet, säger Karin Brofelth.

Från rivningshotat till succé

Exteriören inklusive lastkajen återskapades helt och hållet. Den tidigare hårt åtgångna fasaden och samtliga originalfönster renoverades. Vid de stora lastintagen till magasinsdelarna skapades glaspartier för att ta tillvara på ljus och utsikt. Byggnadens inre optimerades för att skapa nya uthyrningsbara ytor i tidigare lagerutrymmen och källarvåningens golv sänktes.

För renoveringen av Stora Tullhuset mottog Stockholms Hamnar ROT-priset från Stockholms Byggmästareförening för bästa ombyggnation 2011. Redan året innan slog Fotografiska upp sina portar med en utställning av den amerikanska fotografen Annie Leibovitz. Numera kommer över en halv miljon människor till Fotografiska varje år för att gå på utställningar, besöka restaurangen eller delta i konferenser.

– Jag tycker att Stora Tullhuset i sin nya skepnad som Fotografiska är ett av de bästa exemplen i Stockholm på hur vi kan ta tillvara äldre hus och hitta en ny användning för dem, säger Mats Wickman.

Det allra äldsta huset som Stockholms Hamnar förvaltar ligger bara ett par hundra meter öster om Stora Tullhuset. Patons Malmgård är ett trevåningshus i sten med putsfasad som byggdes 1774 vid foten av berget nära Masthamnen. I mitten av 1800-talet togs huset över av engelsmannen James Paton som bland annat hade rederiverksamhet i hamnen med fartyg som seglade till Afrika.

Lyfte fram byggnadens äldre karaktär

Fram till början av 1900-talet hade huset privata ägare men togs sedan över av staden. Stockholms Hamnar hyrde länge ut till Viking Line som hade kontor i huset. Under senare tid har huset tillfälligt använts som projektledningskontor för kajombyggnad och fastighetsavdelningen har nyligen utfört en omfattande renovering av Malmgården.

– Interiören hade med tiden fått en slags känsla av slitet 1900-talskontor. Tanken med renoveringen var bland annat att få fram ett intryck av 1700-talet igen, säger Peder Weitoft, fastighetsförvaltare på Stockholms Hamnar.

Stockholms Hamnar och den nya hyresgästen Wallrite (specialister på whiteboards) tog tillsammans med arkitekter fram ett koncept för hyresgästanpassning med ledordet hemmet istället för kontoret. Byggnadens äldre karaktär lyftes fram genom färger, tapeter och belysning. Väggar, golvbeläggningar och plastlister som byggts på senare tid togs bort och underliggande plankgolv togs fram. Under året ska också fasaden renoveras.

– En sak som är häftig med gamla hus är att de ger inblick i dåtidens sätt att tänka. Patons Malmgård har till exempel ett jättepampigt trapphus, vilket för en modern husbyggare är ett enormt slöseri eftersom den ytan inte går att sälja eller hyra ut. Men på 1700-talet tänkte man inte så och tack vare det så har våra hyresgäster ett väldigt stort och fint trapphus att gå i, säger Peder Weitoft.

Frihamnens vackra magasin

Merparten av de fastigheter som Stockholms Hamnar förvaltar finns i Frihamnen. Vid Magasin 3 har vi stämt träff med Anders Johnson, författare med stort intresse för näringslivshistoria. Hans bok Norra Djurgårdsstaden behandlar bland annat Frihamnens tillkomst och utveckling.

Förutsättningen för Frihamnen var en statlig förordning som i början av 1900-talet öppnade för möjligheten att inrätta frihamnar, alltså hamnar dit varor kunde föras och lagras utan att förtullas.

– Tullreglerna gjorde att det här området blev väldigt speciellt, som en egen liten värld där de som arbetade tillhörde ett speciellt bolag med speciella uniformer och där truckförarna använde truckar som bara fick användas i Frihamnen, berättar Anders Johnson.

Magasin 1, 2 och 3 ritades av Åke Tengelin och blev klara mellan 1917 och 1924.

– Trots att tvåan och trean är stora och fyrkantiga tegelkonstruktioner är de samtidigt vackra och väldigt väsensskilda från moderna magasin som mer påminner om stora plåtlådor, säger Anders Johnson.

Sjöfartskluster i Frihamnen

2017 skrivs ett nytt kapitel om Frihamnens magasin genom starten av sjöfartsklustret Stockholm Maritime Business Center. Idén om en plats där flera företag inom sjöfartsbranschen sitter tillsammans kom från rederiet Team Lines. Fastighetsavdelningen på Stockholms Hamnar var mycket positiv och hittade snart lämpliga lokaler på plan ett i Magasin 3. Det är för övrigt samma lokaler som Frihamnsbolagets kontorsavdelning huserade i under 1920-talet.

Stockholms Hamnar renoverade lokalerna med målet att skapa en modern arbetsplats och samtidigt behålla karakteristiska detaljer som fönster och pelare. I januari flyttade de första hyresgästerna in i Stockholm Maritime Business Centre.

– Det känns väldigt tillfredsställande att göra något nyskapande för aktörer inom vår kärnverksamhet hamn och sjöfart. Nu hoppas vi att hyresgästerna ska trivas i lokalerna och få stort utbyte av varandra, säger Karin Brofelth.

Gammalt möter nytt

Mötet mellan gammalt och nytt kommer att accentueras i Frihamnen under de närmaste åren. Den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden är under byggnation och i början av 2020-talet ska 12 000 bostäder och 35 000 kontorsplatser vara färdiga i omedelbar närhet till hamnen.

– Området är under förvandling och utan tvekan tillför Frihamnen och de gamla magasinen ett slags kontinuitet och historiskt djup som jag tror blir en väldigt viktig kvalitet för den framväxande stadsdelen, säger Anders Johnson.

Fastighetschefen Karin Brofelth gläder sig åt att de nya kvarteren kommer att bära vissa drag av hamnbebyggelsen.

– Flera av de nya husen som kommer att gränsa till hamnen planeras att till form och arkitektur vara inspirerade av hamnen. Det känns roligt att det blir en harmoni mellan gammalt och nytt och det stärker vår tro på värdet av våra gamla fastigheter.

Hus med kulturhistoriskt värde

I Stockholms stad har Stadsmuseet uppdraget att peka ut vilka byggnader och bebyggelsemiljöer som har ett kulturhistoriskt värde. Stadsmuseet delar upp sådana byggnader i tre olika klasser: Blå, grön och gul.

Blå är den högsta klassen och omfattar bebyggelse av synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Inga ingrepp i byggnaden får göras som ur kulturhistorisk synvinkel är ovarsamma, negativa för stadsbilden eller som förvanskar kulturhistoriska värden.

Patons Malmgård har blå märkning. Även den före detta flyghangaren vid containerhamnen i Frihamnen är byggnadsminnesförklarad, det vill säga blåmarkerad.

Grön klassning innebär ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Vad gäller ingrepp så gäller samma skrivning som för blå märkning. Stora Tullhuset (Fotografiska) samt Magasin 1, 2, 3 och 5 i Frihamnen har grön märkning.

Gul är den tredje nivån. En gulklassning innebär att fastigheten har bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.