Stolt över nya Strömkajen

Porträtt av Louise Masreliez

Louise Masreliez är en av arkitekterna som ritat de tre byggnaderna på den nya Strömkajen. Och hon och de andra på arkitektkontoret Marge är nöjda med resultatet.

– Kajen har förvandlats från en plats man passerar till ett ställe där man vill vara.

Solen lyser på Strömkajen, några turister har satt sig i den nya utsiktstrappan och en båt lägger ut. På Skeppsbron, framför Slottet, håller arrangörerna för gårdagens triathlontävling på att plocka ner sponsortälten. Det är en härlig förmiddag, det har varit många sådana i sommar och det har också gjort att den nya Strömkajen verkligen kommit till sin rätt. För nu har den trånga, röriga och ofta lite stökiga kajen förvandlats till en modern, vackrare och rymligare kaj. Det har inte gått över en natt utan är ett projekt som pågått i många år.

Det kanske mest påtagliga för den som passerar är att kiosker och tråkiga förvaringsutrymmen har ersatts av tre vackra byggnader. Två är terminalbyggnader för Waxholmsbolaget och Strömma, en är en kombination av förvaring och utsiktstrappa. Alla är ritade av arkitektkontoret Marge som har sitt kontor några trappor upp i ett fint gammalt hus på Repslagargatan.

Har levt med projektet i sju år

Där är Louise Masreliez, en av arkitekterna bakom byggnaderna på kajen, nu fullt upptagen av nya projekt. Men hon tar sig ändå tid för att prata om Strömkajen, en plats hon tillbringat mycket tid på under de sju år hon och de andra på arkitektkontoret jobbat med projektet. Det är också en plats hon ofta passerar på sin fritid när hon är på väg att ta en båt eller är på väg till något av Skeppsholmens museum.

– Den är verkligen min favoritkaj i Stockholm. Det beror förstås på att vi jobbat med den, men det beror också på att det är en så solig och underbar plats. Läget vid vattnet, mitt emot Slottet och intill monumentalbyggnader som Grand Hôtel och Nationalmuseum.

Kajen återinvigdes i juni.

– Vi är väldigt stolta över resultatet och kajen har också blivit en viktig del av vårt kontors historia. En viktig förklaring till att det blev så bra är att uppdragsgivaren, Stockholms Hamnar, varit så tydlig i sin ambition, så angelägen om att resultatet skulle bli riktigt bra. Vi har också haft väldigt bra projektledning och stöd av dem.

Som arkitekt tycker man kanske att det måste vara häftigt att få vara med och forma en så central och synlig del av Stockholm? Men den tanken tycks knappast ha slagit henne alls.

– Nej. För oss är det här ett uppdrag som handlar om att sätta sig in i komplexa problem, hitta lösningar och bra sätt att gestalta dem. Det är utmaningen.

Och uppgiften var verkligen en nöt att knäcka för alla inblandade. Här finns flera trafikslag, båtar, människor och många som hade synpunkter. Så här långt har de nästan bara fått positiva reaktioner från allmänheten.

– Jag tror att människor uppskattar att alla vi som jobbat med projektet tagit ett helhetsgrepp på kajen och förvandlat den från att ha varit en plats man bara passerar till ett fint ställe där man vill vara.

Men kan man se att det är arkitektkontoret Marge som ritat byggnaderna? Har de ett särskilt uttryck?

– Det tror jag att man kan. Både i formen och i sättet vi arbetat med materialen.

Inga fram- eller baksidor

Byggnaderna är formade som trattar. Inspiration till det kommer från kameraobjektivet, det här är ju en plats där många står och fotograferar. Det är en form som är öppen och ramar in utsikten. Formen gör också att byggnaderna inte får några fram- eller baksidor vilket är bra på en kaj där människor passerar på alla sidor.

– Vi börjar alltid med att analysera problemet. Sedan hittar vi lösningar och idéer för hur det kan gestaltas. Det var också för att vi ville jobba så här som vi startade Marge för tolv år sedan. Det var Pye Aurell Ehrström, Katarina Grundsell, Susanne Ramel och jag.

Och namnet på arkitektkontoret har inget med Marge Simpson i The Simpsons att göra utan är helt enkelt en lek med initialerna i grundarnas efternamn. Idag jobbar de med många olika typer av projekt. Med planprocesser, byggnader och inredning. Och det var också mångsidigheten i yrket som fick Louise Masreliez att söka till arkitektutbildningen på KTH som 19-åring.

– Det är ett väldigt uppslukande jobb. Både i det att man lätt jobbar mycket, men också för att det nästan var man än befinner sig finns arkitektur att titta på.

När jag frågar om det finns någon kaj eller plats i hamnen hon gärna skulle vilja jobba med kommer hon först inte på något. Men skulle inte Slussen vara något att sätta tänderna i?

– Visst, det är en komplex plats som skulle vara en utmaning. Men det är också ett pågående projekt. Det skulle vara roligare att arbeta med en svår uppgift som inte kommit lika långt, så att vi också kan delta i planprocessen.

Louise går i väg för att prata med en kollega om ett projekt som ska lämnas in om bara ett par timmar. När hon kommer tillbaka vet hon precis vilken kaj hon skulle vilja jobba med.

– Skeppsbron. Det är en plats som idag känns trång, där många trafikslag delar på ytan och där man som fotgängare oroar sig för att bli påkörd.

Situationen påminner med andra ord rätt mycket om hur förutsättningarna var på Strömkajen. Och precis som Strömkajen har Skeppsbron också ett fantastiskt läge.

– Men jag tror att man skulle kunna lösa upp knuten, skapa mer utrymme som gör att fler skulle få bättre plats där.

Själv bor hon i Bromma, men hon har inte ritat huset hon bor i. En dröm för henne vore att få rita och bygga ett eget hus så långt ute i skärgården som det bara är möjligt.

– Där finns en helt unik och avkopplande miljö, men den drömmen är knappast realistisk, säger hon och skrattar.