Sista slussvakten för Nina

Nina Arnewing blickar ut över Slussen

Nina Arnewing har hjälpt åtskilliga båtägare att slussa genom åren. När hon går av sitt skift den 14 november kan det dröja innan hon gör det igen. För då stänger Karl Johan-slussen inte bara för säsongen utan troligtvis också för en välbehövlig ombyggnad

06.30

Solen skiner och luften är härligt klar när Nina Arnewing lämnar hemmet i Hässelby för att åka till jobbet som slussvakt i Karl Johan-slussen. Idag tog hon bilen, men det händer att hon tar båten. Det här är hennes sjätte säsong i slussen och den erfarenhet hon samlat på sig gör att hon sällan blir nervös även när det strular till sig för båtar i slussen.

– Det är egentligen bara när jag slussar själv med båt här som jag blir nervös. Då får det liksom inte gå fel. Du förstår ju vilket snack det skulle bli, säger hon och skrattar.

Sommaren 2013 har dock varit krångligare än vanligt. Bygget av Citybanan och båttävlingar har gjort att slussen varit stängd oftare än brukligt. Och visst har det hänt att folk blivit sura, men här har det fina vädret hjälpt till att lätta upp stämningen.

– Folk har varit mer avslappnade än i fjol då det regnade så mycket. Det gör vårt jobb lättare.

06.45

När Nina kommer fram till slussen är det redan kö på saltsjösidan. Det är ett stim strömming som står och trycker mot slussporten.

– Vissa mornar ser jag stora laxar hoppa och borta på bryggan brukar skarvar stå och torka sina vingar. Jag vet att de ställer till med mycket problem, men de är väldigt vackra. Jag älskar den här platsen.

Samtidigt är slussen sunkig, sliten och hon menar att det är på tiden att den byggs om.

– Det är bara någon vecka sedan en tung armatur släppte från sitt fäste och ramlade ner med ett brak i kajen. Det var bara tur att ingen stod i vägen.

09.00

Under sommaren kan det bli trångt i slussen, men det är inte bara båtar som trängs här. Södermalm trycker också på och flyttar slussen närmare Gamla stan. Det är förstås inget man kan se med blotta ögat, men ändå tillräckligt för att man varje år måste justera slussportarna.

– Den här gamla slussen kräver mycket underhåll. Två gånger i veckan kommer det till exempel hit folk och smörjer kedjorna som hissar slussportarna upp och ner.

09.45

En riktig monsterbåt närmar sig slussen från Saltsjön. Det är en polisbåt av modell 9950, den enda båt Nina sett köra genom slussen trots att båda slussportarna stod vidöppna och vattnet forsade genom slussen.

– Det var imponerande. Inte minst när man såg polisens ribbåtar fara runt som äggskal på vattnet intill.

10.00

Nina sitter på en bänk på kajen. Hon har svarta shorts, gul tröja och hon medger att färgkombinationen skär i ett hammarbyhjärta. Som tur är syns det tatuerade klubbemblemet hon har på vristen. För i hennes familj är det lika självklart att heja på Bajen som att jobba i hamnen eller med sjöfart.

Både hennes man och svåger jobbar på Stockholms Hamnar och att hennes son skulle spela hockey i någon annan klubb än Hammarby faller på sin egen orimlighet.

– Det finns hammarbyare som tar båt till matchen och ser de att jag jobbar i slussen blir det ett väldigt liv med sånger och ramsor, säger hon och skrattar.

10.30

Sjöfart har av tradition varit en manlig domän. Det håller på att förändras och Nina ser allt oftare att kvinnorna tagit över rodret.

– Då brukar jag säga till deras män att det gläder mig att det är den klokaste i familjen som styr. Slussningarna blir lugnare när kvinnor håller i rodret. De tror inte, som vissa andra, att förmågan att köra båt är medfödd, säger hon och skrattar.

Det är också nästan bara kvinnor som jobbar i slussen.

– Då är man stolt över att jobba för Stockholms Hamnar. Här är det inte snack om något annat än lika lön för lika arbete.

Men visst händer det att vissa har svårt att ta att det är kvinnor som jobbar i slussen.

– Men de blir färre och färre. Jag brukar tänka på roddarmadamerna som jobbade här för flera hundra år sedan. De var tuffa.

11.00

En sightseeingbåt slussar och Nina lyfter knappt blicken.

– Det är Per som är kapten på den båten. Han är nummer ett på att slussa och när han passerar är jag helt lugn.

Men visst händer det saker. I somras var det en man som glömt att förtöja båten vid slussning och for i vattnet.

– Men både han och frun skrattade så de kiknade. De skulle på 60-årskalas och frun var mest orolig för hur de skulle hinna stryka en ny skjorta till honom.

Nina ger intryck av att vara en trygg och social person. Och visst har hon träffat och lärt känna många här i slussen.

– Fast det finaste besöket jag haft var en säl som kom in i slussen, men han vände när han insåg att vattnet i andra änden var sött. Det var en ära att få se det.

Åren i slussen har också gjort Nina intresserad av dess historia. Hon läser allt och sparar på gamla fotografier från området.

Den 14 november stänger slussen och ingen vet för hur länge. Då tar Nina nog lite extra semester. Hon fyller nämligen jämt. Och den som undrar vad hon önskar sig kan sluta fundera. Ett hett tips är en tavla på den sluss som fanns på 1700-talet.

Det här reportaget har publicerats i tidningen VIA Stockholms Hamnar.