Familjen bogserbåt

Familjen Bogserbåt in action

Någon har sagt att köra bogserbåt är som att styra en klick smör i en het stekpanna. Och är det några som kan den konsten så är det familjen Avelin. Det var Kenneth som startade firman som han nu driver med sina två söner. Vi följde med dem på deras nya bogserbåt Montfred.

05.00

Det knarrar i de boaormstjocka trossarna när de sträcks. För en landkrabba är det en helt overklig syn när den lilla bogserbåten Montfred börjar bogsera det 160 meter långa containerfartyget Langeness som är fullastat med containrar i Frihamnen. Arbetet följs också från kajen av en nyfiken skara. Det är dessutom ett av bogserfartygets första uppdrag i Stockholm.

– Vi köpte den i Spanien och seglade hem den strax före jul, säger Kenneth Avelin, vd för Marin- & Haverikonsult och som har uppdrag av Stockholms Hamnar att dygnet runt kunna ställa upp och bogsera fartyg som behöver det.

Det fortsätter knaka i trossarna, men det här är inga problem vare sig för båt eller trossar. Trossarna tål en dragkraft på 150 och bogserbåten 45 ton.

06.30

Marin- & Haverikonsult är ett familjeföretag. Det var Kenneth som startade företaget som han idag driver tillsammans med sönerna Fredrik och Daniel.

– Vi är familjen bogserbåt. Min farfar hade nog den första motordrivna bogserbåten här i Stockholm och hans bror köpte och sålde bogserbåtar, säger Kenneth.

Totalt är de runt tio anställda, men nu på morgonen är bara Kenneth och Fredrik på plats.

Kryssningsfartyget Monte Carlo ska lägga till vid boj vid Slussen. Det är en solig morgon, men arbetsdagarna kan lika gärna vara nätter.

– Tankfartygen har en förkärlek att komma på natten, säger Fredrik som bor i Haninge.

Ofta är deras jobb planerade långt i förväg, men det händer att de kallas in med kort varsel.

– Det är tufft att kliva upp och jobba mitt i natten, säger Kenneth.

08.30

Fast far och söner jobbar så nära varandra blir det sällan bråk. Det har bara hänt någon gång.

– Det är väldigt roligt att få jobba med sina söner, säger Kenneth.

Fredrik nickar och säger att en förklaring är att de har olika områden de ansvarar för. Själv sköter han renoveringar och reparationer av firmans fem bogserbåtar.

– Vi har hög kompetens i firman och gör i princip allt underhåll själva, det är det få andra som klarar, säger Kenneth.

09.00

Fredrik pekar på masten på Montfred. När de köpte fartyget var den för hög för att kunna passera Danvikstullsbron.

– Det tog någon vecka för mig att göra den fällningsbar, men det har varit en hel del andra jobb också för att anpassa fartyget för svenska förhållanden.

Vi går ner i maskinrummet där han monterat in två värmepannor och dragit kopparrör för att fartyget ska få vattenburen värme.

Det var inget lätt beslut att köpa fartyget och det krävdes ett gediget arbete för att hitta det man sökte.

– Men tankbåtarna och kryssningsfartygen blir bara större så vi kände att om vi ska fortsätta jobba för Stockholms Hamnar så behövde vi ha något större, starkare och stabilare, säger Kenneth.

Och det har man onekligen fått, för även om deras trotjänare Tug fortfarande klarar det mesta så får de nu också tid att se över och underhålla henne. I avtalet med Stockholms Hamnar ingår att alltid vara tillgängliga för uppdrag med fem timmars varsel. Då är det svårt att hinna med underhåll.

– Du river inte isär en maskin på den tiden. Nu får jag tid att se över den i lugn och ro, säger Fredrik.

14.00

Strax ska Monte Carlo ge sig av och Fredrik står på kajen och väntar. Han ska på utvecklingssamtal med sin dotter. Ersättaren hinner precis och Fredrik står på kajen när Montfred lägger ut.

– Den drar 350 liter soppa i timmen, så det är inget man åker på semester med, säger Kenneth.

När vi närmar oss meddelar kryssningsfartyget att de vill att Montfred bara ska stå stand by om något händer.

– För den som inte vänt här förut kan det vara svårt. Det är väldigt strömt, säger Kenneth samtidigt som babords ankare på Monte Carlo kommer upp ur vattnet.

Han får rätt. Strömmen är en utmaning och när aktern på kryssningsfartyget börjar driva åt styrbord ber lotsen Montfred att "knuffa på" lite i aktern. Fartyget tvingas också lägga i backen, men det går bra.

Lotsen på Monte Carlo tackar för hjälpen och säger att allt gick bra.

– Det gick bra, men det hade gått fortare om vi bogserat direkt. Då hade vi vänt henne på en femkrona.