Alla talar om Grace

Helena Kneck på däcket på ett av Viking Lines fartyg

Redan som barn i Vasa såg hon havet som vägen till världen. Fartygen tog sedan Helena Kneck till studier, men också till en karriär på Viking Line där hon nu är informationsansvarig.

– Vi kommer att sopa banan med konkurrenterna med vårt nya fartyg, säger Helena Kneck och skrattar när hon går genom terminalen på väg ombord på Mariella som ligger vid kajen i Stadsgården.

Det luktar bullar från ett café och nere på kajen pågår arbetet med att anpassa den för Viking Lines nya fartyg M/S Viking Grace.

Hennes kommentar är lite på skämt, lite på allvar, för inom företaget ställs det stora förhoppningar på det nya fartyget som ska sättas i trafik i början på nästa år. Själv har hon inte besökt varvet, men mycket av hennes arbete som informationsansvarig handlar nu om information kring det 214 meter långa fartyget.

Det är flera timmar till avgång och få passagerare ombord på Mariella. Helena hälsar på all personal hon möter och stämningen känns familjär.

– Vi är många som jobbat länge och så är det trevlig stämning. Att jag både kan finska och svenska öppnar också många dörrar, säger hon och ställer ner sin väska vid ett bord i matsalen.

Stolt över det nya fartyget

Hennes kontor ligger på land, men hon är ofta ombord och hon minns mycket väl första gången hon var ombord på Mariella.

– Hon var ny och allt var så fint och påkostat. Då kände jag mig verkligen stolt över att jobba på Viking Line. Så kommer det att kännas med Grace också.

80-talet minns hon som en stor fest. Det kryssades på Östersjön som aldrig tidigare och det beställdes in fartyg på fartyg. Det var Mariella, Amorella, Isabella, Cinderella med flera med flera.

– Sedan kom 90-talet och festen var över. Efter Estoniaolyckan blev det riktigt tufft och konferensresenärerna försvann nästan helt för en tid.

2000-talet blev en nystart, tycker Helena. Det har inte undgått någon att intresset för att kryssa har ökat samtidigt som ny teknik ställer nya krav inte minst på henne som jobbar med information. Idag har varje människa en mobil med kamera och allt som händer observeras och dokumenteras. Därför är det viktigt för henne att snabbt komma ut med korrekt information.

– Nyligen var ett av våra fartyg på underhåll. Det åkte sedan utan passagerare till Stockholm och gjorde tester för att kolla att allt var ok. Direkt ringde tidningar och sa att de fått rapporter om att fartyget betedde sig underligt.

Tuff konkurrens på Östersjön

Utanför matsalsfönstret badar Djurgården i senvintersol och en ångbåt tuffar fram genom det buteljgröna vattnet. Det ser fridfullt ut, men konkurrensen är tuff på Östersjön. Helenas son beskriver henne som envis (läs: finsk sisu) och det kan behövas.

– Det finns för många stora fartyg på Östersjön idag. Eftersom vi har dagliga avgångar blir det svårt att fylla färjorna under lågsäsong. Det skapar prispress. Samtidigt är det bra med konkurrens.

Men fokuserar man bara på konkurrensen med andra rederier så förlorar man helheten, menar hon. För idag konkurrerar Viking Line om människors fritid.

– Vi konkurrerar med restaurangbesök, spa-besök och långhelger med flyg i Europa. Nu pratar man inte längre om kortsemester utan om nanobreak. Det är här kampen står.

Därför har rederierna ett gemensamt ansvar att skapa ett intresse för att kryssa på Östersjön.

– Men sedan är det en duell mellan oss om varje passagerare. Där vi så klart tycker att vi har mer att erbjuda än de andra.

Färjan lyft för rederiet

Helena Kneck har varit informationsansvarig på Viking Line i drygt tio år. 2006 blev hon också utsedd till Sveriges bästa informatör i turist- och resebranschen av Sveriges turistjournalister. Hon har också fått vara med och ta emot ett guldägg, Sveriges finaste reklampris, för den omskrivna tv-serien Färjan.

– Det var ett produktionsbolag som kontaktade oss och ville göra Färjan. De hade först bara tänkt göra ett program på en timme, men det blev tre säsonger.

Hon ser serien som en succé på flera sätt. Intresset för kryssningar ökade, det blev lättare att rekrytera personal till Viking Line och det var ett lyft för sjöfarten i allmänhet.

– Serien gav ju tittarna en unik inblick i jobbet ombord och de fick chansen att se utrymmen ombord som du inte ser som vanlig passagerare.

När det ringer på mobilen hemma i huset i Täby på natten vet hon att det är dåliga nyheter. Senast var det för två år sedan när en färja frusit fast i isen.

– Ofta handlar det om att snabbt få fram och ge en korrekt bild av vad som hänt. Den här natten trodde tidningarna att all vår trafik var inställd följande dag. Så var det inte.

En bro mellan Finland och Sverige

Själv är hon född och uppvuxen i Vasa i Finland som ett av fem syskon, med tre bröder och en syster.

– Jag är född i mitten och det är perfekt. Ville man vara äldre lutade man sig åt ena hållet. Ville man vara yngre åt andra, säger hon och skrattar.

Vasa ligger vid kusten och ända sedan hon var liten och vinkade av mammas väninnor som skulle ta båten ner till Stockholm, så har hon trivts vid havet.

– Jag har alltid tänkt att färjorna är broar mellan våra länder.

Det var också med färjornas hjälp hon kunde träffa sin blivande man under helger och lov när han studerade i Åbo och hon på universitetet i Stockholm.

På sätt och vis kan man säga att det var hennes äldsta bror som fick henne att börja jobba på Viking Line. Han skickade in, Helena ovetande, bilder på henne till en skönhetstävling ombord. Hon vann inte bara fria resor ett år utan också tävlingen Viking Prinsessa. Det blev en ingång till rederiet där hon snabbt fick sommarjobb.

Helena var storkundsäljare när hon fick erbjudandet att bli informationsansvarig. Hon tackade ja trots att hennes dotter som då jobbade i receptionen nära informationsavdelningen avrådde.

– Mamma, det händer ingenting där, sa hon. När jag sa det till min chef sa han: ”Det är ditt jobb att se till att det gör det”.