Johan lotsar rätt

Johan Berggren tittar ut genom lotsfartygets fönster

Precis som sin far och farfar jobbar Johan Berggren på sjön. Han är lots sedan mer än femton år. Ett jobb han älskar och som gör det möjligt för honom att både ”köra stora båtar” och följa med sexåringen till skolan. Vi följde honom en dag i farleden.

02.30

Den brandgula lotsbåten Pilot 120 lämnar kaj i Kapellskär och styr ut i mörkret. Sommarens ljusa nätter är förbi och snart också kryssningssäsongen. Det är ett par timmar sedan lotsen Johan Berggren blev upphämtad av kollegan Uno Jansson i taxi hemma i Bromma för färd mot en ny arbetsdag. Ute i mörkret närmar sig dagens arbetsuppgift, det italienska kryssningsfartyget Poesia, lotsplatsen vid Söderarm.

Alla fartyg som är längre än 70 meter, mer än 14 meter breda eller har ett djupgående på fyra och en halv meter, har lotsplikt.

– Men Poesia är så stor att vi måste vara två lotsar ombord, säger Johan Berggren apropå Poesias närmare 300 meters längd.

02.45

Båtsman Conny Jansson kör vant upp lotsbåten jämsides med det stora upplysta kryssningsfartyget och en lejdare hissas ner från lotsporten på fartyget. Lotsbåten stannar till vid fartyget och det är dags för Johan och Uno att gå ombord.

– Båtsmännen är vår livförsäkring. Det kan se lätt ut att borda, men det gör det när man är skicklig.

För en oinvigd ser operationen dramatisk ut, men när det är så lugnt som idag är det inga problem. Men faktorer som isbildning på däck och hårt väder gör att det kan vara ett riskmoment. Johan klättrar ombord med sin stora ryggsäck med dator och dokument som han kan komma att behöva.

03.35

Kort briefing med bryggbefälen ombord. Poesia har kört sträckan hela sommaren så inte mycket behöver sägas om farleden eller om fartygets beskaffenheter.

– Kapten vill komma in tidigt till kaj, men det finns hastighets- och mörkerrestriktioner som vi absolut inte tummar på.

Det blir en cappuccino med kapten och styrman, det är ju ändå en italiensk båt. Fast det godaste kaffet smakar inte alltid bäst.

– Ibland kan man få dåligt kaffe på en sliten båt, men trots smaken kan man känna att det är en viktig gest.

04.30

Färden in mot Stockholm är lugn. Uno och Johan turas om att ge order som upprepas av rorgängaren. När Johan ger order övervakar Uno att de verkligen verkställs.

– Det är viktigt ur säkerhetssynpunkt att vi är två på stora fartyg.

Fartyget glider in i Furusundsleden och förbi de första förträngningarna i farleden in mot Stockholm. Är det en svår passage?

– Nej, men det finns passager som kan vara svåra när vädret är dåligt. Farfarsgrundet vid Sandhamn är kanske det mest beryktade.

Det finns 20 lotsar i Stockholm. De har alla behörighet på de stora farlederna in mot Stockholm. Farleden från Söderarm och in mot stan är en av dem.

06.25

Dagen gryr när fartyget passerar Oxdjupet.

– Att stå på bryggan en vacker sommarmorgon är bland det bästa med det här jobbet.

Till skillnad från många andra jobb på sjön är det ett jobb som gör det möjligt för Johan att vara hemma med familjen. Han jobbar fem dagar, är ledig fem och är stationerad i hemmet.

– Som lots möter jag många som är borta hemifrån månader i sträck. Mitt jobb går bra att kombinera med ett socialt liv hemma. Det är viktigt för mig.

08.00

Båten lägger till vid kaj i Stockholm. Kryssningspassagerarna strömmar ut för en dag i Stockholm. Johan tar sin ryggsäck och åker hem för att sova några timmar. Det har varit en lugn tur med intrimmad personal på ett modernt fartyg. Det händer dock att han som lots får uppdrag på båtar som har brister. Och det händer att han gör en anmälan så att båten inspekteras.

– Man tror kanske att personalen skulle bli sur då, men det blir de sällan. Det är ofta brister de påtalat rederiet och de blir glada att bristerna nu kommer att åtgärdas.

09.00

Hemma i Bromma. Johan lägger sig och sover.

– En god lotsegenskap är att kunna somna när som helst. Det gäller också att sova lagom. Sover jag för länge nu så blir det svårt att somna ikväll.

16.00

Fartyget lägger ut och Johan och Uno är tillbaka på bryggan. Det är mulet, med några riktigt svarta moln på himlen när Poesia för sista gången för i år lämnar Stockholm. Det är betydligt lugnare i farleden än för någon månad sedan. Semestern är slut och fritidsbåtarna ligger vid kaj.

–Det finns plats för alla i skärgården. Men jag skulle önska att vissa fritidsbåtsägare var mer uppmärksamma.

21.00

Det klarnar upp på himlen innan det mörknar. Poesia saktar ner på farten för att Johan och Uno ska kunna lämna kryssningsfartyget. Kuttern Pilot 120 närmar sig och kör parallellt med fartyget. I lotsporten står Johan och tittar ut i det stora mörkret. Sedan klättrar han ombord på lotsbåten och ser Poesia åka iväg en sista gång för säsongen.

– Det är roligt med kryssningssäsongen, det ger variation i jobbet. Och när den är över är det kul att åter få kliva ombord på något lastfartyg, säger han.

Innan vi ska in till land ska vi hämta upp två lotsar till. Det är ofta så lotsarna träffas. På väg in eller ut på jobb.