Jens tar hand om återvinningen

Jens Johansen tar hand om soporna

På sitt förra jobb i ett köpcentrum kallades han kajchef. Den titeln funkar inte i hamnen. Det menar Jens Johansen, återvinningsansvarig på Sita i Frihamnen.

– Det här jobbet handlar till 80 procent om social kompetens. Pratar man löser sig det mesta.

08.30

– Det har hänt att folk klagat på att jag kör för fort i hamnområdet. Det är helt obegripligt. Min eltruck går inte fortare än 26 kilometer i timmen, säger Jens Johansen och skrattar medan han rattar den blå eltrucken Elvira längs Frihamnens gator.

På släpet studsar dagens sista lass med hushållssopor. Jens är återvinningsansvarig i Frihamnen för Sita och servar ett 50-tal kunder. Det är kärl som ska hämtas, lämnas, vägas och registreras.

08.45

– Det händer att det står sex sopbilar utanför när jag har niofika. För det är inte överallt i stan du kan ställa en sopbil när du blir kaffesugen. Därför kommer kollegorna hit för att fika.

Här finns dessutom ett lummigt fikarum som Jens pimpat med fynd från hamnen. Det är bananplantor i plast, vassmattor på väggarna och kungaporträtt med guldram. På väggen hänger också ett inramat mejl från en kund. Kunden öser lovord över Jens. Det står att han är flexibel, trevlig och hjälper till att hitta lösningar. Och det är också bilden man får. Han är social och tillmötesgående.

09.00

– Grillad kyckling är den fågel jag gillar bäst, säger kollegan Micke och skrattar.

Det är fikapaus och Micke skojar om Jens stora fågelintresse. För det är ingen slump att det sitter en fågelholk på väggen i fikarummet.

– Igår såg jag tre fjällvråkar segla in över hamnområdet, säger Jens.

Sedan pratar de om en kund som Micke hämtat wellpapp hos. Sju fulla burar. Båda tycker att kunden skulle hyra en kompressor istället. Den pressar ihop wellpappen och spar på så vis utrymme för kunden.

– Men det är en kostnadsfråga för kunden. Mitt jobb handlar mycket om att motivera dem att hitta smarta lösningar. Det tar tid och man får ha tålamod.

09.30

Elvira svischar iväg mot Magasin 6. Truckmecken kom förbi igår och bytte däck på henne. Det var bra, men tog tid så idag har Jens mycket att ta igen. Han kör förbi ett amerikanskt 50-talsbilvrak vid Magasin 6. För den oinvigde ser det ut som skrot, men den som fraktat hit vraket från USA ser antagligen en oslipad diamant. Jens rullar upp tre tomma kärl på lastkajen.

– Jag trivs i hamnen. Jag gillar att ha ett begränsat område att jobba i. Här blir jag inte bara sopgubben som dyker upp utan jag lär känna människor, skapar relationer.

10.30

Trucken dundrar mot företaget HRX terminal. Jens berättar att han en gång chockade en chef genom att säga att hans jobb till 80 procent handlar om social kompetens.

– Chefen tyckte jobbet handlade om att hämta sopor. Men om man pratar med kunderna får man kontakt och kan lösa problem innan de uppstår. Jag kan hitta smartare lösningar för kunden, men också skapa merförsäljning till mitt företag.

10.45

Tillbaka i Sitas lokal tar Jens hand om kärlen. De ska vägas, registreras och ställas i prydliga rader. En gång i veckan töms alla kärl så det handlar om lite planering för att kärlen ska räcka till. Trots att bara en liten del av avfallet är blött blir vissa kärl smutsiga. Jens torkar av dem ordentligt innan han ställer ut dem hos kunden.

– Annars ser det äckligt ut.

11.30

– Inga gräsänder än.

Jens sänker kikaren. Kanske är det för tidigt för de brukar komma in till Frihamnen när vintern närmar sig.

– Jag tror att de får lite skydd här, säger han och hänger tillbaka kikaren på sin plats i trucken.

Jens skapar inte bara ordning bland sopor och återvinning, han håller dessutom koll på fåglarna. Av de 59 arter som inrapporterats i Frihamnen sedan slutet på 50-talet står Jens för över 40…

11.45

Jens lastar släpet fullt med kärl vid Magasin 6.

– Det här är en häftig byggnad. Från början fanns till exempel ett rörpostsystem i huset. För att fånga upp posten fanns små vaggor av skinn. När de slängdes tog jag hand om skinnet och sydde ett lock till min tubkikare av det. Det är kul med föremål som har en historia.

14.00

På väg ut för att hämta nya kärl. Innan porten går igen rullar han ut två kärl som han ställer utanför lokalen.

– Herbert som jobbar på Auktionsverket ringde. De hade tomma glasflaskor som de ville komma och lämna.

Jens kör vidare till Magasin 1. Han vickar vant på ett kärl och kan med stor säkerhet avgöra om det är brännbart eller grovsopor.

– Det bästa med mitt jobb är friheten. Så länge jag gör det jag ska så har jag en stor frihet.

15.00

Nu har Herbert varit och lämnat flaskorna. Jens väger och ställer plastlådorna med flaskorna i prydlig ordning. Han suddar bort ytterligare ett jobb från den stora whiteboardtavlan. På fredag ska tavlan helst vara tom, men så ser verkligheten sällan ut.

– Det dyker nästan alltid upp något som kastar om planeringen, säger Jens.