Anders rattar kranen

Anders högt uppe i containerkranen.

Anders Berglund har hamnens grymmaste utsikt. Han rattar kranen i containerterminalen i Frihamnen, ett viktigt jobb för sjöfarten, men också för oss stockholmare. Med den vrålstarka kranen lyfter han och hans kollegor i land kaffe, tv-apparater och mycket annat vi inte kan leva utan.

05.50

”Nu kör vi” säger Anders Berglund och sänker i mörkret ner oket på kranen som väger som en ordinär SL-buss. Oket är delen man fäster containern i och långt där nere ligger fartyget Sylt vars containrar, eller burkar som man säger, är morgonens utmaning. Här uppe i hytten har Anders verkligen Stockholm för sina fötter och häftigare utsikt på ”kontoret” får man leta efter.

– Jag gillar att jobba i kranen och det är underbart att sitta här uppe och se solen gå upp. Solnedgången är inte lika rolig. Den bländar så illa att jag ibland bara ser en spegelbild av mig själv när jag tittar ut.

Det är inte så tacksamt när man ska lyfta containrar som kan väga 30 ton...

06.00

Först i land kommer en låda lösknaster. Det är de metallbitar man använder för att låsa fast containrarna i varandra så att de står stadigt ombord. Det är en tidig morgon även för Anders och det beror på att Sylt egentligen skulle ha lossats igår.

– Men hon var försenad så vi börjar en timme tidigare idag och klämmer in två timmar innan det är dags att ta sig an lasten på Freja. Då får Sylt flytta på sig och så får vi ta resten sedan.

Container efter container lyfts av och Anders är helt fokuserad. Det är inget snack om att det är ett proffs som rattar den mäktiga kranen. Plötsligt rasslar det till i radion. Det är luckvakten, Anders ögon på däck, som varnar honom för att en container står lite ostadigt.

Anders tittar en extra gång på tv-skärmen han har i hytten och lyfter så försiktigt man nu bara kan med detta monster till maskin. Sen rullar det på och han kommer att jobba tills allt är klart. I förra veckan innebar det att han jobbade till efter midnatt en kväll.

06.30

– Är du inte bra på att hämta in gung har du inget i en kran att göra, säger Anders medan ytterligare en container är på väg i land.

Det handlar om känsla och erfarenhet, för en bra kranförare lastar på och av utan att containern gungar för mycket i vajrarna. Det handlar om snabbhet och säkerhet.

– Om allt flyter kan man komma upp i mer än 40 burkar i timmen och det är klart att man känner lite stress att hålla ett högt tempo. Fartygen kör sina turer och måste hinna i hamn på de tider de har bokat. Gör de inte det blir det dyrbara förseningar.

Säkerheten är god och det har sällan hänt något. Anders har hört talas om att man en gång för länge sedan tappat en container full med alkohol på däck. Båten höll, oklart om flaskorna gjorde det.

07.00

Det sprakar till i komradion och någon säger att han ska ta bananerna mellan benen.

– Det är inte som det låter, säger Anders och skrattar. Det innebär bara att vi ställer burken med bananer mellan kranens ben. Det gör vi för att man ska mäta temperaturen inne i banancontainern. Där ställer vi också containrar som blivit skadade under resan.

Anders tittar på den karta över fartygsdäck han får för varje fartyg så att han vet vilka containrar som ska lyftas av och vilka som ska på.

07.10

Första passet i kranen är klart. Nu ska han ner och jobba som tally. Det är personen som håller koll på burkarna när de flyttas med truck till uppställningsplatsen så att man vet var allt finns. Vissa pass kör han också de stora truckarna, men inte idag.

Anders lämnar kranförarhytten och går på de smala gångarna med räcken bort mot hissen som tar honom ner till kajnivå. Man behöver inte vara särskilt höjdrädd för att det ska svindla. Själv har han inga problem med det.

– Nej, inte så länge det finns räcken, säger han.

Han känner Afrikan, som kranen kallas. Kranen köptes nämligen från hamnen i Hamburg där den stod på den kaj som tog emot fartyg från Afrika. Den andra kranen kallas Asean. Inte för att den kommer från Asien utanför att det är Asea som byggt den.

08.00

Anders har en lång historia i hamnen. Han började jobba här på 80-talet, hans pappa jobbade här och det var också här han träffade sin fru.

– Jag minns första gången jag var här och hälsade på. Jag var nog åtta år och vet att jag redan då kände att här vill jag jobba.

Så blev det och i kranen har han jobbat i fem år och han räknar med att bli kvar även efter att containerterminalen flyttat till den nya godshamnen som byggs på Norvikudden, utanför Nynäshamn.

– Då får jag tio mil till jobbet enkel väg. Men när hamnen är klar är mina barn större och jag har sagt till min fru att jag är beredd på att göra den resan. Det ska bli lite spännande med en ny hamn, en ny kran, nya maskiner och nya sätt att arbeta.

Han märker också vad Högsta domstolens beslut i våras, där de sa att planeringen av godshamnen på Norvikudden i Nynäshamn kan fortsätta, har betytt för verksamheten i containerterminalen. Efter flera år, som han upplevt som ett vakuum, exploderar det och hamnen får bara mer och mer att göra.

– Det känns verkligen väldigt roligt. Nu hänger han upp kranen, säger Anders och pekar upp mot kranen.

Kranen är avstängd och dess arm lyfts upp så att Sylt kan flytta på sig och ge plats för Freja.

– 49 burkar på två timmar, inte dåligt alls, säger Anders, reser sig och går ut och det är lite ljusare. Dags för dagens första rast.