Stadens vågar

De varor som fördes in till hamnen och som skulle beläggas med tullar eller andra avgifter vägdes, räknades eller mättes på andra sätt. Det fanns flera typer av vågar i svenska städer:

Allmän stadsvåg. En sådan kunde också kallas packhusvåg. I Stockholm upphörde skyldigheten att väga lantmannavaror 1824. Tvånget att väga sjöledes inkommande varor upphörde 1872.

Viktualievåg var en mindre våg som i större städer fanns vid de stora salutorgen. De kompletterade stadsvågen.

Järnvåg. Allt järn som passerade vissa upplagsplatser måste vägas. Enligt en förordning från 1671 skulle vågmästarna tillsättas av den statliga myndigheten Bergskollegium. År 1730 fanns det auktoriserade vågar på 26 orter i landet. Vid järnvågarna skulle man även bedöma järnets kvalitet. Denna verksamhet sköttes av järnvräkarna. År 1864 upphörde skyldigheten att väga järn- och stålvaror som exporterades.

Tackjärnsvåg. Dessa uppkom mot mitten av 1700-talet eftersom det 1739 infördes ett förbud mot export av tackjärn. Denna verksamhet övertogs så småningom av järnvågarna.

Metallvåg. Dessa var avsedda för vägning av andra metaller än järn, till exempel koppar, bly och mässing.

Under en lång period var stångjärn den viktigaste varan som passerade Stockholms  hamn eftersom detta var Sveriges viktigaste exportvara. Järnvågen har legat på följande platser:

• Järntorget: från medeltiden till 1662
• Slussen: 1662-1865
• Djurgårdsstaden: 1665-1685